Völvan lever

Där stigarna korsas
på den jordfasta sten
Jag sitter ensam ute
när den urgamla kommer

Det är åtminstone ett par timmar kvar till skymningen. Cirkeln är skapad, krafterna är inkallade och trummans suggestiva toner ger mig stadga. Min första utesittning. Jag, mörkrädda stadsbo, befinner mig ensam ute i skogen. Här ska jag sitta hela natten. Kommer jag att våga? Jo, jag vågar. Det känns som om galdern (kraftsången) rullar fram över vattnet. ”Jag sitter ensam ute när den urgamla kommer”... Galdern är kraftfull, men jag känner mig inte färdig att möta varken Omma eller Freja. Och jag är tacksam om träden står still och inte börjar dansa. Just nu är det utmaning nog att våga sitta ute ensam en hel natt. Men visst – vid gryningen, när natten nästan är över och hinnan mellan världarna är som tunnast, skulle jag kunna tänka mig en liten vision...

Hur började det? Var det när jag som liten upplevde naturen som levande? Eller var det när jag som barn bodde i Afrika, där gudabilder, amuletter och ceremonier var en levande del av samhället? Eller var det som vuxen jag öppnade mig för den skapande levande kraften? Ser jag tillbaka på mit liv och hur jagtänkt tror jag nu att det på något sätt funnits med mig hela livet, som en omedveten kraft och tanke. När jag medvetet började söka Gudinnan hittade jag henne inte i Norden. Här fanns asarna, och dem kände jag inget släktskap med. Jag fick återvänd till Afrika för att hitta Den Stora Modern. Det kändes sorgligt att inte hitta en andlig kraft där jag har mina rötter, för även om jag är starkt influerad av min uppväxt i Afrika har jag ändå mina rötter här. Det är med den svenska naturen och kulturen jag känner mig besläktad. Så, en dag när jag botaniserade på Vattumannens bokhandel, fick jag i min hand en nyutkommen bok, Jordens Moder i Norden. Kände mig fullständigt lycklig – fruktbarheten som kraft och Gudinnan fanns även här i Norden. Före asarna fanns vanerna, som var fruktbarhetsgudinnor och gudar, med Moder Jord som sitt centrum. Jag hade kommit hem.
Att leva shamanskt är att leva i samklang med naturen. Att följa årstidernas växlingar och månens gång. Att tacka Moder Jord för allt hon ger. Att genom blot och ceremonier uppmärksamma och fira årstidsväxlingarna och månens gång som båda visar på födelse-död-återfödelsecykeln.

Årets hjul

Vårdagjämning

För mig börjar året vid vårdagjämningen. Ljuset har på allvar kommit tillbaka och jorden gör sig beredd för nytt liv. Jag vattnar jorden på mitt altare och sår frön. Jag håller en enkel ceremoni med blot (offerceremoni) i tacksägelse till Moder Jords livgivade kraft. Vid påsk (som är äldre än både judendom och kristendom eftersom den är beräknat efter fullmånen) har fröna jag sådde vid vårdagjämningen grott och jag lägger dit ett ägg. Allt är helt, allt är färdigt. Nu är det bara att vänta på solens värme.
Jord, heliga Gudinna,
Moder Födelse,
Du alstrar och frambringar
alltid på nytt solen
som Du givit oss alla. (engelsk bön från 1100-talet)

Valborg – Frejafest

Baals eld tänds och tillsammans med vänner dansar jag livets dans.

Sommarsolstånd

Moder Jords fruktbarhet är nu mycket påtaglig, överallt spritter det av liv.

Ommahelg, ca 1 augusti

Skördetiden närmar sig. Höskörden är redan avklarad. På åkrarna står havre och korn på tillmognad och fruktträden bär årets mognande frukter. Detta är väntans tid, hoppets och rädslans tid. Må allt gå väl så vi får skörda det som växer. Men att skörda är också att offra...

Höstdagjämning

Mörkret tar över, natten blir längre än dagen. Jorden förbereder sig för växtlivets vila. Det som växt under sommaren återgår till och integreras med Moder Jord. Ceremoniellt lyfter jag fram det i min process som är färdigt att integreras.

Alla Helgona – Helhelg

I den djupa Hålavedskogen, i skuggan av Omberg möter jag Gudinnan Hel, dödens Gudinna, för att förstå dödens och livets mysterium och se hur de är ett. Samain är tiden för kontakt med förfädersandarna eftersom hinnan mellan världarna är som tunnast nu.

Vintersolstånd

Väkterska av himmel och hav,
av alla gudar och makter,
genom Din verkan stillas hela skapelsen
och sjunker till sömns. (forts 1100-tals bön)
Ceremonielden tänds och cirkeln skapas. Vi blotar för solens återkomst. Till àrs och fridaR

Kyndelsmäss - Disahelg

Ljuset är på väg tillbaka. Modern är havande, djupt nere i henne har livet börjat. Jag arbetar ceremoniellt med det jag vill ska växa under det kommande året.
Så åter, när det behagar Dig,
sänder Du glädjande dagsljus
och ger livet näring,
genom Ditt eviga löfte. (forts 1100-tals bön)

Så följer helg på helg, årstid på årstid, liv på död. Cykeln upprepas och kommer att upprepas i oändlig tid. Cirkeln är evig, när jag medvetet går in i den skapar jag min livsspiral. Omkretsen är stor, rörelsen är långsam, inåt - utåt.

Månens hjul

Hören mörkalver, hören diser
hören Moder Jord
Djupa väsen hämten till mig
Jordens mörkalveliv
och styrka från månen full (galder)

Månen lyser på den klara natthimlen. Med hjälp av trumman, galdern och dansen får jag kontakt med månen. Att dansa till månen är att bölja med havet...
Här i Norden sågs månen som en kvinnlig kraft. Hon visar Gudinnans tre ansikten - Den unga, Den fullmogna och Den visa. Tiden när månen växer mot fullbordan är tiden att starta det nya, efter fullmåne är tiden för avslut. Genom att rituellt bekräfta månens faser bibehåller jag balansen mellan det mörka och det ljusa.

Ekologi

Shamanism handlar om ett förhållningssätt till världen, jorden och universum. Att leva shamanskt är att leva ekologiskt. Varje oekologisk handling är att bruka våld på Gudinnan. Moder Jord, både i sin fysiska manifestation och som Gudinna är min kraftkälla. Att sköta den markbit jag förfogar över på ett ekologiskt sätt, att försöka återskapa den naturliga balansen ger mig en otrolig tillfredställelse. Att sprida askan kring växterna och att ”skörda” komposten får mig att känna att jag är del av något större. Att använda urin som gödning istället för att förstöra rent vatten. Att handla medvetet. Kravodlat från Afganistan eller giftodlat från Östergötland?
Samtidigt är jag medveten om att jag lever på bekostnad av annat levande. Varje dag dör växter och djur för att jag ska äta, klä mig och ha värme i min bostad. Istället för att vitkålen dör och återgår till Moder Jord när det är dags för den, så dödas den för att jag ska äta den. Kläderna jag har på kroppen kommer från dödade djur och växter. Inte kan jag slänga en tröja för att jag tröttnat på den, det vore att handskas ovarsamt med mina medvarelser.

Vad är shamanism

En religion? En metod att utforska sig själv? En metod att bota och hela? Shamanism kan vara olika för olika människor. Ordet shaman kommer från det tunguiska ordet saman som betyder ”den som vet”. Men är det en religion? På det kan man svara både ja och nej. Det är inte en religion i den bemärkelse traditionell kristendom är en religion utan snarare ett andligt förhållningssätt till naturen och universum. Shamanism är uråldrig och går tillbaka ända till den paleolitiska tiden. Uttryckssätten har växlat men grunden, Moder Jord som levande gudomlig kraft, är gemensam för alla shamanska kulturer. Shamanismen är fortfarande levande för många färgade människor. Vita människor däremot, har under tidens gång arbetat ihärdigt på att avlägsna sig så långt det bara går från Moder Jord. Men idag är vi många som åter börjat vända sig till Moder Jord och söka shamansk kunskap.
Shamanismen var från början kvinnoorienterad. Den Stora Modern stod i centrum och oftast var det kvinnor som var shamaner. Kvinnans kraft att föda och att blöda utan att vara skadad, var så stark att det naturliga var att det var kvinnorna som helade människor, djur och natur. Idag är det minst lika vanligt att män är shamaner, men inom vissa kulturer är det fortfarande så att en manlig shaman måste vara initierad av en kvinna och få del av hennes kraft för att kunna bli shaman.

Nordisk shamanism

Det svenska ordet för shaman är viskvinna, völva. I Norden har det shamanska sättet att arbeta varit lite annorlunda än på de flesta andra håll i världen. Shamanen har, genom trans, kontakt med de andra världarna, med gudinnor, gudar och andar. Därigenom får shamanen kunskap om vad som behöver göras för att bota människor, för att återställa balansen om naturen är i obalans. I de flesta kulturer uppnår shamanen transtillstånd genom dans, men framförallt genom trumning. Här i Norden har istället sejden spelat en stor roll.

Sejd

Völvan sitter med sin sejdstav uppe på en sejdhjälle. Freja är sejdens gudinna och därför har völvan en skinnhätta av kattskinn (katt och so är Frejas djur) nerdragen över huvudet och handskar av kattskinn på sig. Gruppen som vill få kunskap står runt völvan och sjunger speciella kraftsånger - vardlokkur - medan völvan i extas rider på sin stav till de andra världarna och får kunskap eller skickar kraft.

Kom alla krafter
från väst och norr
från från öst och syd
Vilda sejd-djur visa er nu (vardlokkur)

Sejden användes både som spådomssejd och botarsejd. En av de mest kända spådomssejder som finns nedtecknad är Völvans spådom i Eddan. Sejden har varit helt utdöd, men med utgångspunkt av det som finns skrivet och med hjälp av andra transmetoder har sejden återskapats och används av shamanskt arbetande människor i Sverige och i USA(!).

Runor

Ett annat nordiskt shamanskt sätt att arbeta med spådom och magiskt botande är runor. Tacitus (romersk fältherre och upptäcktsresande, levde ca år 47 - 105) beskriver hur man använde ristade träbitar som man kastade ut och sedan tolkade. Det finns också i Eddan och annorstädes beskrivet hur man ristade runor för att bota. Likaså finns det skräckhistorier om vad som kan hända om man låter en okunnig rista runor åt en, man blir allt sjukare tills en invigd runristerska kommer och ristar om runorna och ställer allt till rätta. I Havamal beskrivs hur Odin hämtade upp runorna, men jag har hört glunkas om att han faktiskt fick dem av Freja. Må vara hur det vill med den saken, helt klart är i alla fall att runorna är hemliga och heliga.

"Det röner du om runor du spörjer,
som stammar från stora gudar,
dem de rådande ristat
och Fimbultyr färgat,
att tryggast har den som tiger." (Eddan)

Självutforskning och utveckling

I Sverige idag är det ont om shamaner som har kraft att bota andra, däremot arbetar människor med olika shamanska metoder för att utveckla sig själva. Huvudsakligen används trumman som transinstrument och man reser till undervärlden för att träffa sitt kraftdjur eller andra rådare. Extasdans och utesittning är andra shamanska metoder för att utforska sitt inre och att lära sig att lita till andra krafter än egot. Att lyssna när Moder Jord talar...

Floden flyter sakta fram
lever som människan
Floden ger vad livet gav
åter till hav
Ge mig styrka, ge mig mod
att värna om Moder Jord
Ge mig styrka, ge mig mod
och kraft som en flod.